fredag 16 november 2007

Jag ska försöka att inte tjata om mina elever hela tiden, men det är svårt. Hela dagarna umgås jag ju med dem. Jag ville bara dela med mig av en nyss inträffad ljuspunkt i min korta lärarhistoria. Idag skulle de skriva filmanalyser och jag blev helt salig när den struliga killen med piercingar, trasiga jeans och slokande tuppkam visade sig vara en jäkel på att skriva. Att se glädjen i hans ögon när jag sa att det blev Mvg på uppgiften gör det värt allt slit. Ibland har jag bara världens bästa jobb.

1 kommentar:

Anonym sa...

vad kul ! så där känner jag också ibland, när man verkligen får göra en konstruktiv insats som hjälper folk framåt i livet eller möjliggör något som får de att må bra och utvecklas. men idag har jag mest fått skäll. suck.