onsdag 28 november 2007
Skratt
Jag har en kollega ett par dörrar bort som skrattar jättehögt, men det är inget irriterande skratt, utan ett härligt melodiskt skratt som nästan gör mig lite avundsjuk. Jag brukar tänka på hur olika allas skratt låter ibland när jag sitter här och kurar i mitt arbetsrum. En del fnissar, en del gnäggar, en del skriker och en del skrattar ljudlöst. Och plötsligt slår det mig att jag inte har en aning om hur mitt eget skratt låter i andras öron.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag önskar att jag hade mer lätt att skratta. en del skrattar ju högt och hjärtligt lite hela tiden... så vill jag också vara!
p.s du har ett fint skratt <3
det brukar jag också tänka på... en del skrattar ju väldigt ofta... en del väldigt skärande... en gång på högstadiet var det en (snygg) kille som sa till mig att jag skrattade "konstigt". det var nog ngt av det värsta ngn sagt till mig, jag blev helt skadad, vågade inte skratta. fast han sa förlåt sen om jag inte missminner mig men iaf... så det kanske är tur att man ej vet hur andra upplever ens skratt!
Skicka en kommentar