Jag och några kollegor kom att prata om svenskarnas mesiga agerande i trafiken, och hur ovanligt det är att vi tutar. En av mina kollegor berättade att hennes man sjunker långt ner i sätet när hon, som är av utländsk härkomst, tutar ilsket i trafiken. Själv har jag bara ytterst sällan lyckats få till någon liten fjantig tut och då alldeles för sent. En annan kollega berättade att en kvinnlig vän till honom tutat på en bilist som kört ut i en rondell utan hänsyn. Denne förföljde (!) henne då ända hem och först när hon parkerade på sin gård gled han sakta vidare. Scary! Nu har då jag tutat för sista gången. Man vet aldrig vem man tutar på.
2 kommentarer:
jag känner verkligen igen mig i det att man tutar för sent! men gör någon en stor tabbe så SKA man tuta! det gjorde till och med min körskolelärare när en tant sprang rätt ut i trafiken!
tuta ska man ju egentligen bara för att varna, enligt körskoleboken... för övrigt är jag nog den som de tutar på och inte den som tutar själv... i alla fall om man tänker på min tabbe för några veckor sedan.
Skicka en kommentar