Igår var jag på fest hemma hos denna barska dam och hennes man Fräs Lars i deras hus från 1700-talet. De kunde inte närvara eftersom de sedan länge lämnat jordelivet men jag är säker på att de var där ändå, om än inte i synlig form. Och jag tror att de gillade vad de såg. Jag tror att de skulle upskatta att deras hus inte behövde stå tomt, kallt och mörkt utan istället fylldes av levande ljus, musik, god mat och glada människor. I takt med att kvällen gick och stämningen steg tyckte jag mig kunna se en liten antydan till leende i hennes bistra min.
söndag 13 september 2009
Fräsgården
Igår var jag på fest hemma hos denna barska dam och hennes man Fräs Lars i deras hus från 1700-talet. De kunde inte närvara eftersom de sedan länge lämnat jordelivet men jag är säker på att de var där ändå, om än inte i synlig form. Och jag tror att de gillade vad de såg. Jag tror att de skulle upskatta att deras hus inte behövde stå tomt, kallt och mörkt utan istället fylldes av levande ljus, musik, god mat och glada människor. I takt med att kvällen gick och stämningen steg tyckte jag mig kunna se en liten antydan till leende i hennes bistra min.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mysig bild! Kanske var det dumt att jag inte gick dit, men jag behövde nog den där skönhetssömnen.
IMORGON JAAAAAA!!!!
ja trevligt var det kram
Jättekul! Men ni missade den roliga efterfesten :-). Ser fram emot en ute kväll med dig och Mia nån gång framöver! /kram Åsa
Skicka en kommentar